Julbak.

Så har man varit riktigt duktig då. Jag har bakat julekakor! Det var fler år sedan det hände.
Men jag har en så bra och snabb spis nu så det är riktig fröjd att både baka och laga god mat och det blir det mycket av.

Ökensand

Finska Pinnar

Jag bakade Finska pinnar, sandkakor och ökensand. Ökensand har jag inte smakat på sedan min kära mor gjorde det i slutet av 90 talet. Men nu jäklar skulle jag försöka själv och se det gick gallant! Och snacka om goda dom blev alla sorters kakorna mmmm barndomsminnen kommer fram.. tänk vad vissa saker kan få en att minnas sin barndom som dofter vissa saker eller vissa helger. Som nu julen det är ju en tid för många av oss att minnas vår barndom en del har väl inte det så lätt men en del fina minnen har man med sig på sin resa genom livet.

Jag minns en gång när jag var liten runt 3 kanske då bodde vi i villa i Hässelby villastad i Stockholm. Jag och min mor satt i ett sovrum i mörkret och tittade efter tomten. Mamma sa att Tomten skulle snart komma i från skogen på andra sidan. Vi satt där bra länge och tittade och väntade och jag mins att spänningen var jättehög hos mig. Plötsligt sa mamma: "titta där" "ser du" och jag såg med uppspärrade barnaögon lite rädd lite nyfiken en röd lykta svajandes långt uppe i skogsbrynet. Ljuset från lyktan kom allt närmre och närmre plötsligt såg jag en gubbe i röd dräkt lite framåtlutad nästan lite krum i kroppen och med ett grått långt skägg komma gående ut ifrån skogen. Uuu så läskigt men ack så spännande tyckte jag att det var. Jag såg att Tomten hade en stor grå säck på ryggen fylld med något mamma sa att det var julklappar minns jag. Nu blev jag alldeles uppspelt av förväntan och lycka. Han kommer han kommer Tomten kommer till oss!!!

Den krumma tomtegubben kom allt närmre och närmre huset och stalllyktan svajade fram och åter av tomtens svajande gång. Snart bankade det på dörren BANK BANK BANK! Iiiiii vad läskigt mins jag att det var. Någon av oss barn öppnade och in steg Tomten frågande Finns det några snälla barn här? Jaaaa svarade jag något lågmält och något rädd. Ja här stod nu Tomten och hälsade på oss alla barn medan elden sprakade till i den öppna spisen i hallen allt verkade så sagolikt på ett trolskt vis snön föll i vita stora flingor ute och det var gott om snö som den vinter vi har nu nästan men inte lika fullt.

Tomten fick sedan stiga in i vardagsrummet och från en stol dela ut julklappar jag minns att jag blev tillfrågad om jag ville sitta i Tomtens knä men näääee inte törs jag det inte men till slut så vågade jag nog.
Till denna historia hör också att Tomten frågade om vi var nöjda med alla klappar eller om vi ville ha flera? Givetvis sa vi flera och till min stora glädje och förvåning sa Tomten ja jag har flera klappar då måste jag hämta den andra säcken också.  Ni kan förstå att man som litet barn blev överförtjust i denna Tomte som kom med mer klappar.


Det visade sig sedan fick jag höra att vi hade fått så mycket klappar det året så mamma och pappa var tvungna att ta dom i 2 omgångar där av den generösa tomten. Men minnet sitter kvar. Pappa hade jobbat sent på panncentralen i Vällingby den dagen så därför blev det lite sen julkväll och vi kunde sitta och titta i fönstret efter Tomten. Pappa hade visst varit ner i garaget och bytt om före så mamma visste ungefär när tomten skulle komma fram ur skogen.

Men minnet av den stunden och julaftonen sitter djupt kvar i mig lukterna, ljuden, upplevelsen.
Så det man skall ha i minnet är att det man gör för sina små barn i liten ålder finns kvar genom hela livet allra helst det där lilla extra mysiga upplevelse äventyret som kanske aldrig kommer tillbaka men det finns där endå som en följeslagare genom livet. Sedan finns det ju också än mindre trevliga minnen som även de följer en som en mörk mara genom livet men det är en helt annan historia och hör inte till julstämningen jag berättar om.

//Thomas